Kalla fötter
Jag har redan börjat sörja min kommande månad, jag gillar att göra saker ju. Det kommer jag inte att kunna nu. Efter tre dagar kommer mina spontana erbjudanden om en promenad i slottsskogen eller om att se en ful-laddad storfilm i hemmiljö snabbt avvisas av en fortfarande levande omgivning. Det hela kommer förmodligen urarta i att jag återigen sitter mer eller mindre naken framför mitt piano och osar psykisk ohälsa. Och så läste jag att jag inte ens får äta middag hos min mamma då och då, det känns ju kasst på flera plan.
Ett glädjebud är dock att ingen regel förbjuder stöld, så om man börjar få panik under helgen är det bara att gå till nåt fullsatt skräpställe och börja sno öl av folk när de går på toa eller röker, sen gäller det att vara bedräglig om att man inte fått sina redan betalda burgare på Mcdonalds vid skiftbyte, springtaxi hem. Panka händer har långa fingrar.
